Trettio?riga kriget
Detta ar ett stort och komplicerat amne! Vilka var de egentliga motiven som drev Gustav II Adolf att intervenera militart i den kontinentala konflik som g?r under namnet: "trettio?riga kriget"? Var det personliga maktambitioner? Var det religiosa motiv? Var det omsorgen om det egna landets utsatthet? Eller...fanns alla tre motiven med i den beg?vade Kungens huvud?

Trettio?riga kriget startade 1618 med att representanter for de Bohmiska standerna kastade ut de Kejserliga sandebuden genom fonstret! Kriget startade och var lange en intern konflikt inom det Tysk-Romerska Riket. Protestantismen (startade 1517 med Martin Luther) hade slagit djup rot i norra delen av Tyskland, aven Bohmen (nuvarande Tjeckien) hade en stark protestantisk befolkning. Den "katolska ligan", med den Tysk-Romerska Kejsaren i spetsen (Osterrike/Ungern mfl.) ville ha en mot-reformation och lyckades pressa tillbaks allt motst?nd anda upp mot Ostersjon. D? 1625 borjade Frankrike och England att bli oroliga over "huset Habsburgs" framg?ngar. Man lyckades f? med sig den danske Kungen i kriget. Det slutade dock i totalt fiasko genom det katastrofala nederlaget (1626) vid "Lutter am Baremberge".

Men l?t oss taga oss lite tid och forsoka att bena upp detta krig. Det var inte ETT krig som p?gick utan FLERA samtidigt! Spanien var i krig mot Nederlanderna, som forsokte att bli sjalvstandiga. Sverige befann sig i ett l?nvarigt krig med Polen. Sigismund hade inte gett upp sina anspr?k p? den svenska tronen och utgjorde darfor ett standigt orosmoment. Intrasslat i detta p?gick ett religionskrig mellan katoliker och protestanter, och sist men inte minst...fanns det en kamp mellan Frankrike och Osterrike/Ungern (som leddes av den Tysk-Romerske Kejsaren) om vem som skulle dominera vast-europa. Trots den pampiga titeln som den Habsburgiska Kejsaren bar s? betydde den inte s? mycket i praktiken d? de tyska Furste-domena var sjalvstandiga. I norr var det protestantiskt och i soder katolskt.

I bakgrunden fanns aven England som stod p? Nederlandernas sida. England gick sallan in med fotfolk p? kontinenten (det handlade oftare om "subsidier") men ute till havs var dess flotta "oslagbar". Aven Turkiet var en stormakt nere p? balkan och landet befann sig standigt i krig med Osterrike/Ungern. Ryssland var dock annu inte en genuin stormakt men skulle snart bli det under "Peter den stores" ledning (1700-talet).

Hur v?gade d? den svenske kungen utmana en av europas starkaste militarmakter: Osterrike/Ungern med sina allierade (Spanien mfl.)? Man m?ste g? lite bak?t i tiden for att kunna svara p? denna fr?ga. Anda sedan Gustav (bara 17 ?r) hade bestigit tronen (1612) hade han varit involverad i krig. Forst var det Kalmarkriget mot arvfienden Danmark. Det var ett mycket h?rt och blodigt krig som slutade oavgjort men med: "Alvsborgs losen" for Sverige att betala. Det utfattiga landet m?ste losa ut det viktiga Alvsborg )senare Goteborg) for 1 miljon daler. Det var en mycket stor summa.

Sedan var man i krig med ryssarna men fick antligen fred dar 1617 (Stolbova freden). Polen daremot gav sig inte lika latt. Gustav seglade ivag med en stor flotta (150 skepp med tot. 16 000) man 1621 till Baltikum och lyckades intaga Riga! S? sm?ningom lyckades man f? kontroll over flera viktiga flodhamnar och darmed den tull som betalades dar. Denna inkomstkalla skulle ha stor betydelse for finansieringen av framtida krigst?g.

S?ledes s? byggde Kungen sakta men saker upp en krigserfaren och valutrustad arme. Han bjod aven in industriledaren Louis de Geer till Sverige (var Vallon) som tog med sig tusentals duktiga Valloner hit. De skulle ha stor betydelse for jarnindustrins utveckling. Man byggde upp en modern vapenindustri s? att man var sjalvforsorjande p? t. ex. gevar och kanoner - vilket inte m?nga lander var. kungen vinnlade sig ocks? hela tiden om att f? hela folket med sig (eller ?tminstone dess representanter) genom att p? Riksdag efter Riksdag stadfasta det kommande kriget. Han "forberedde" darfor landet under l?ng tid p? vad som komma skulle, detta tror jag var den viktigaste anledningen till att Sverige till slut VANN kriget!!

En liten passus bara...eftersom jag kommer fr?n "Bure-atten" vill jag ocks? namna detta: Gustav II Adolf var omgiven av inte mindre an 5 "Burar"! Johannes Bureus var en av hans larare. Olof Bure var Kungens Livmedikus (senare aven Borgmastare i Stockholm!). Anders och Jonas tjanstgjorde i administrationen, Jonas var bl. a. tidvis Kungens sekreterare! 1621 hette Kungens Hovprast: Jacob Zebrozynthia, som var en bror till den s? kanda: "Stormor i Dalom", Margaretha Burea, Prostinna i Leksand. (En mangd kanda slakter kommer fr?n henne).

Darfor var det en val forberedd arme som den 17 juni 1630, ombord p? den svenska flottan, seglade ut fr?n Alvsnabben. Man hade en hel nation bakom sig.

Landstigningen i norra Tyskland gick smartfritt och man avancerade snabbt in?t landet. Den 7 september 1631 kl. 09:00 p? morgonen utanfor Breitenfeld, stod man s? oga mot oga mot de fruktade katolska styrkorna under Tilly. Skulle svenskarna best? provet? Plotsligt tar Sachsarna till flykten och 1/3 av haren forsvann! Paniken ar nara. D? satter svenskarna in sitt fruktade rorliga artilleri. Man orsakar fruktansvarda forluster i de stela, l?ngsamma fyrkantiga kolonner som sakta kommer marscherande mot dem. Dom hardade svenska forbanden viker inte en tum och till slut blir forlusterna for stora for katolikerna och man drar sig tillbaks.

Gustav II Adolf har nu triumf p? hand och marscherar vidare ned mot sodra Tyskland. Han intager en mangd stader men har sv?rt for att samla ihop en stark "protestantisk allians", misstanksamheten fr?n flera Kurfurstar ar stark ang?ende Kungens egentliga avsikter. Han f?r iallefall finansiell hjalp fr?n Kardinal Richelieus Frankrike. Man kan varva trupper for dessa pengar. S? sm?ngom h?ller Kungen p? att avskaras fr?n sina forsorjningslinjer och m?ste hasta norrut. Hararna mots den 6 november 1632 vid byn Lutzen. Tack vare dimma och kungens narsynthet kommer han bort fr?n sina egna trupper och blir dodad. Katastrofen ar ett faktum men svenskarna strider envist vidare och vinner slaget!

Nu borde kriget ha varit slut men tack vare den helhjartade uppbackningen fr?n hemmaplan kan kriget fortsatta. Jag tror ocks? att den starke Axel Oxenstierna (kansler) hade stor betydelse nar det gallde att "gjuta nytt mod" i trupperna. Iallefall s? fortsatter kriget i m?nga ?r till och harforare som Johan Baner och Lennart Torstensson firar den ena triumfen efter den andra, men sen kommer dr?pslaget vid Nordlingen (1634), som blir en katastrof for Sverige. Frankrike raddar dock situationen genom att trada in med egna trupper i kriget. Till slut s? st?r man dar som segrare 1648, Frankrike och Sverige tillsammans! Sverige f?r sin efterlangtade "kompensation" i form av delar av norra Tyskland och framforallt: protestantismen erkanns och respekteras i de norra delarna av europa! Hotet fr?n en en Polsk invasion av Sverige (stodd av kejsaren) var nu ocks? avvarjd.

Man kan saga: att Gustav Vasa enade landet till en modern stat och Gustav II Adolf gjorde Sverige till en europeisk stormakt. Aven adeln skulle ha sin riktiga storhetstid under 1600-talet, m?nga av landets storslagna byggnader och slott som t. ex. Skokloster (Wrangel) kom nu till.

Till sist vill jag bara namna lite kort om Unioner. Jag har last nu s? mycket historia om europa, och jag har inte lyckat hitta EN ENDA lyckosam union! Det finns s? m?nga genom historien... se bara p? v?ra: Kalmarunionen och Unionen med Norge, den forsta slutade i ett hundra?rigt blodbad och den andra blev inte heller lyckad. Nu ar det Montenegro som st?r p? tur...man vill bli fri fr?n Unionen med Serbien. Det var inte lange sedan som Slovakien och Tjeckien "separerade". Imperier har kommit och g?tt men NATIONALSTATEN har best?tt! Varfor kan vi inte lara av historien?

Ulf Sawert.