- En ny bok har kommit ut om Arvprins Gustav Adolf (1906-19479). Den är skriven av Per Svensson. Boken är intressant och fyller en viktig plats då man vet så lite om honom. (Han var far till den nuvarande Kungen: Carl XVI Gustav).
Jag slås dock redan i inledningen av Pers nedlåtande tonläge emot Arvprinsen, detta tonläge genomsyrar sedan hela boken.
Visst Per, det var en mycket ful fläck på Gustav Adolfs rykte och karaktär detta med att han så naivt umgicks med både Adolf Hitler och hans närmaste män, men det finns faktiskt andra (mer positiva) sidor av mannen.
Per raljerar över att Prinsen blev yrkesmilitär och tyckte om att gå klädd i uniform. Anser Per att det inte behövs yrkesmilitärer i Sverige? Vet Per om att en kungs viktigaste uppgift förr i tiden var att försvara landet? Anser Per att vi inte skall ha något försvar alls? Vidare framhåller författaren Gustav Adols bröder, de var inga surpuppor minsann som lyssnade på klassisk musik och idrottade, de gick på dansbanor istället och flirtade vilt! Men kan man inte lika gärna vända på det hela och säga: att Arvprinsen hade djupare intressen än att hänga vid danshak och leva promiskiöst?
Att Arvprinsen var en mycket framgångsrik ryttare och sabelfäktare (vann många tävlingar) näms bara i förbifarten, inte ett positivt ord om detta av Per! Inte heller verkar Per gilla scouternas fina verksamhet ute i skog och mark.
Jag citerar Per på sidan 181: "Det går inte att komma ifrån att det är något löjligt över en vuxen man i kortbyxor och hatt med vida brätten". Varför då Per? Varför är det löjligt att ställa upp på ideelt arbete med ungdomar? Vad är mest lovvärt Per: att ragla omkring och spy vid en dansbana eller att göra något positivt för landets ungdom?
Tydligen fick Gustav Adolf gott betyg av av sina överordnade när det gäller sitt yrke som officier, han ansågs som mycket ambitiös med en fast karaktär. Han var vidare beredd att gå ut som frivillig i finska vinterkriget, Per Svensson har dock inget gott att säga om detta.
Gustav Adolf dog i en flygolycka vid Kastrup 1947 och kan ha varit min femmänning.
Ulf Sawert
