År 1879 stegade en sextonårig ung. man in i Detroit, "staden vid de stora sjöarna," hans namn var Henry Ford. Ingen kunde då ana att denne man inom några årtionden skulle starta ett företag som skulle utveckla sig till världens största familjeägda företag: Ford!
Henry hade alltsedan barndomen haft ett brinnande intresse för mekaniska ting. För att lära sig mer började han gå som lärling på flera olika företag i Detroit. För att klara hyran till sitt lilla rum dubbelarbetade han genom att laga klockor på kvällstid, "inget arbete som man gör med intresse är någonsin hårt" sade han senare.
Redan under denna tid började tankarna att komma inom honom att börja med "någon sorts affärer". Han började fundera på att massproducera billiga klockor, 2000 st. om dagen för 30 cent/st. Han kunde dock inte se sig själv placera en halv miljon klockor...så han övergav idén.
Sedan han varit fyra år i Detroit återvände han hem till föräldragården i Dearborn, där han stannade tills han var 30 år. Under denna tid arbetade han några år som ångmaskinreparatör åt Westinghouse Company. Det var under dessa år som hans intresse för den "hästlösa vagnen" uppstod.
1888 gifte han sig, 25 år gammal, med den 21-årige Clara Bryant. Hon var dotter till en lantbrukare i närheten. Han träffade henne några år tidigare på en nyårsfest i Greenfield - ett grannsamhälle till Dearborn. "Jag visste efter en halvtimme att hon var den rätte för mig" berättade han senare, Clara däremot hade inga som helst intressen för Henry då. Först ett år senare då de träffades på nytt började det att hända något..."han var så olik alla andra unga män jag hade träffat" berättade hon, "Henry var så allvarlig och förståndig."
Efter att Henry byggt ett litet hus bodde man ute på landet i några år. Henry avverkade skog och sålde virke till grannskapet.
Snart började dock Detroit att locka mer och mer. Den nya bensinmotorn "tysta Otto" hade kommit ut på marknaden. Den hade uppfunnits av tysken Nikolaus Otto 1867. Henry greps nu av en oemotståndlig längtan att lära sig mer om denna förbränningsmotor.
1891 flyttade så det unga paret in till Detroit. Henry började som ingenjör på Detroit Illuminating Co. Där inredde han en liten garderob till verkstad och började där att tillverka en bensimotor på sin lediga tid. Den gjordes av skrotdelar! Efter några månader var den klar och Henry tog den med sig hem och provkörde den i köket! Den fungerade och Henry började omgående att bygga en bil till motorn.
Efter hårt arbete och många nätter i garaget var den första Forden klar 1896. Han kallade den för "Quadricyclen." Med den for han sedan med sin familj (sonen Edsel) hade kommit den 6 nov. 1893) omkring på Michigans landsbygd. Intresset omkring detta dynamiska géni blev allt större och snart började så planerna att taga form att starta ett biltillverkningsföretag - han var dock inte ensam om sådana tankar. I början på 1900-talet skulle hundratals bilföretag startas bara i USA, många blev dock kortlivade.
Med ett kapital på 150 000 dollar startades den 5 aug. 1899 Detroit Automobil Company och dess tekniske chef hette: Henry Ford. Efter att ha tillverkat ett litet antal bilar började Henry förlora allt intresse för bolaget, han hade förvägrats inflytande i företaget och detta fick honom att tappa sugen. Han menade att finansiärerna bara ville "göra pengar" och struntade i hans intresse att utveckla en bättre bil - efter ett år lades bolaget ned.
Det dröjde emellertid bara till den 30 nov. 1901, så inreg. ett nytt bolag: Henry Ford Company. Den här gången var Henry delägare, han fick 1000 aktier av 6000. Allt såg lovande ut men snart började problemen komma igen. Henry ville arbeta med en racerbil samtidigt som han skötte fabriken, detta gillade inte de andra ägarna så till slut visades Henry "på dörren!" Detta bolag blev sedermera: Cadillac och köptes upp av GM - den första Cadillacen var således en Ford!
Henry gav dock inte upp. Med hjälp av en kolhandlare från Skottland, Elex Malcomson, startades ett tredje bolag den 16 jun. 1903: "Ford Motor Company."
Med ett självförtroende som bara finns i USA och inte en enda beställning, körde man igång! Man beställde 650 motorer och växellådor från Bröderna Dodge, Karrosserna köpte man av CR Wilson. Sammansättningen startade och bilarna kom fram. Det fanns bara ett problem... medans pengarna flöt ut kom inga in! Efter fyra veckor var firman konkursmässig, då hände det, Dr. Phennig köper en bil för 850 dollar! Från och med detta köp vände det och en enorm försäljning tog fart, inom ett halvår hade över 600 bilar sålts - Ford Motor Company hade kommit för att stanna!
Medan bolaget nu expanderade kände Henry att han ville utveckla en bil för "folket". En bil som var så billig och enkel att sköta att vem som helst skulle kunna köpa och äga en, svaret blev: T-Forden!
Efter att ha tillverkats med en rad nya förbättringar kom den ut 1908. Den blev en omedelbar succé! Beställningarna strömmade in i tusental och man kunde inte leverera allt. För att kunna motsvara den enorma efterfrågan måste bolaget öka sin produktion drastiskt - lösningen blev det löpande bandet! Henry hade sett hur djurkropparna förflyttades i ett slakteri i Chicago från man till man och inte tvärtom. Han försökte nu att överföra denna idé till bilproduktionen. Detta var för övrigt Henry Fords stora styrka, att kunna taga en idé och överföra den i ett nytt sammanhang.
1913 infördes så det löpande bandet i Highland Park fabriken, produktionen ökade dramatiskt! Efter några år hade produktionen tredubblats och 1924 tillverkades 2 miljoner Fordar per år. Ford var nu världens största biltillverkare och Henry var USA:s rikaste man - varannan bil i världen var en Ford! (Det finns bara en bil som tillverkats i fler ex. "Wolksvagen-bubblan").
I och med att man standardiserade tillverkningen (och reservdelarna) kunde man hela tiden sänka priset på bilen. Från att ha kostat över 800 dollar 1908 sänktes priset ända ned till 265 dollar 1925.
Henry Ford var nu en nationell kändis, "gräsrötterna" i USA älskade honom! Vanligt folk kunde identifiera sig med honom, man skrev brev till Henry, folk litade på honom.
Henry var en mångsidig man med många strängar på sin lyra. Nu när han var så rik kunde han förverkliga många av sina drömmar och visioner. Han startade en tidning: Dearborn Independet. Han köpte ett sjukhus: Henry Ford sjukhuset. Han byggde flygplan, traktorer. Han köpte skog och inrättade fågelreservat. Han startade by-industrier och odlade soyabönor. Han byggde upp en hel liten by: Greenfield Village som bestod av hus och redskap från 1800-talet - det fanns liksom ingen gräns för Henry Fords fantasi! 1915 hyrde han en oceanångare, Oscar II, och for över till Europa för att stoppa kriget! Han gjorde till och med ett allvarligt försök att bli USA:s President.
Men alla gillade inte Henry, det etablerade Detroit hade aldrig acepterat honom. Hans antisemitism var en ful fläck på hans goda anseende. Arbetarna som skulle tillverka hans "folkbil" var heller inte lika entusiastisk. En arbetare kallade fabriken "ett slags helvete på jorden som förvandlar mänskliga varelser till styrda robotar." En hustru till en annan arbetare skrev till Henry: "Min man kommer hem, slänger sig omkull och vill inte äta sin middag - så utmattad! Kan man göra något åt det?"
Henry Ford betalade sina arbetare bra men de fick arbeta desto hårdare.
Henry och sonen Edsel skulle också komma att utveckla en komplicerad relation. Edsel som älskade och beundrade sin far, böjde sig alltid för denne. Henry uppfattade detta som en "svaghet". pojken är "mjuk och vek" brukade han beklaga sig inför sina vänner... "Jag har överbeskyddat honom."
För bolagets bästa och för Edsels egen skull skulle Edsel "härdas." Genom att offentligt förolämpa honom och genom orättvis behandling skulle Henry göra sin son "starkare." Det hela slutade dock i tragedi - efter att ha varit VD utan makt i en stor del av sitt vuxna liv - dog Edsel Ford i magcancer den 26 maj 1943 - endast 50 år. De som kände Edsel väl sade: att den verkliga dödsorsaken hade varit "ett brustet hjärta!"
Henry hämtade sig aldrig från sonens förtidiga död.
Den som nu trädde fram för att leda företaget var en av Edsels söner: Henry II. Han skulle modernisera företaget och föra Ford in i efterkrigstiden.
Henry Ford dog den 7 april 1947 hemma i sitt älskade Fair Lane i Dearborn. Vid begravningen samlades 20 000 människor utanför St. Pauls episkopala katedral i Detroit. Alla stadens kontor stängdes kl. 12:00 och vid Henry Ford sjukhuset paraderade sjuksköterskorna i sina vita uniformer. Henry Ford, "gräsrötternas hjälte" och "folkbilens skapare," hade somnat in.
Ulf
