Tankesmedjan Buri presenterar härmed en flera tusen år gammal berättelse som än idag kan lära oss ett och annat! Det är den fascinerande berättelsen om JOB som man hittar i GAMLA TESTAMENTETS (Bibeln) poetiska böcker.
Den börjar: "I Us land levde en man som hette Job. Han var en oförvitlig och redlig man, som fruktade Gud och undvek det onda. Åt honom föddes sju söner och tre döttrar, och han ägde 7000 får, 3000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, därtill tjänare i stor mängd. Så var denne man mäktigare än någon annan i Österlandet."
Men så hände en dag att Åklagaren (djävulen) kom inför Guds ansikte. Gud frågade då Åklagaren om han hade gett akt på Job, "ty på jorden finns inte hans like i oförvitlighet och redlighet."
Åklagaren svarade då: "Är det då för intet som Job fruktar Gud? Du har ju på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger, du har ju välsignat hans händers verk och hans boskapshjordar har utbrett sig i landet. Men räck ut din hand och rör vid allt detta som han äger. Fövisso skall han då mitt i ansiktet tala kränkande ord mot dig."
Gud svarade då att Åklagaren fick ta ifrån honom allt han ägde. Den ena katastrofen efter den andra drabbar nu Job. Hans tio barn dör alla genom en olycka. Han mister alla sina boskapshjordar. När nu Job får höra allt detta, river han sönder sina kläder och faller ned och tillbeder: "Naken kom jag ut ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!."
Ännu en gång kom så Åklagaren inför Guds ansikte: Herren förebrår då denne för att han haft fel om Job. Åklagaren begär då att få slå Job med sjukdom, och han får tillåtelse till detta.
Svåra bulnader blossar nu upp på Jobs kropp, från fotbladet ända till hjässan. Han plågas svårt och magrar mycket. "Vid allt detta syndade Job inte med sina läppar."
Tre vänner får nu höra om Jobs prövningar och beslutar sig för att åka till honom för att "trösta" honom. När de kommer närmare känner de nästan inte igen honom, så svår var Jobs plåga. Job häver nu upp sin röst och förbannar sin födelsedag. "Må den dag utplånas på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat." Jobs missmod är nu så djupt att han spanar efter döden som efter en skatt! "Mina dagar är förlidna, sönderslitna är mina planer, vad som var mitt hjärtas begär"..."Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår utan orsak."
Det oväntade sker nu: Jobs vänner, som kommit för att trösta honom, börjar nu istället att anklaga Job för att ha syndat och att de prövningar som drabbat honom är rättvisa och självförvållade! En av dem Elifas från Teman säger: "Tänk efter, när hände det att en oskyldig fick förgås? Och var skedde det att de redliga måste gå under?" Vidare..."Har inte din ondska varit stor och var ej dina missgärningar utan slut."
Job försöker nu förgäves att värja sig mot dessa anklagelser. Han framhåller sitt rättfärdiga liv: "Han vet ju vilken väg jag har vandrat, han har prövat mig och jag har befunnits lik guld." Vidare..."Jag har ju ej förnekat den Heligs Ord." Han berättar om sin barmhärtighet i flydda dagar:"Har jag vägrat de fattiga vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta? Har jag ätit mitt brödstycke ensam utan att den faderlöse också har fått äta av det?"..."Ögon blev jag då åt den blinde och fötter var jag åt den halte."
Job får emellertid "tala för vinden", ty hans vänner fortsätter att "krossa honom sönder med sina ord."
Job vänder nu sitt raseri mot Gud själv. Han vill "gå till rätta med Gud!" Han kräver att Gud skall tala direkt till honom och visa honom vari han försyndat sig. Job känner sig oskydligt dömd. Han klagar: "Om jag bara visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma dit där han bor! Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis."
Plötsligt kommer så en stark stormvind svepande och Gud själv visar sig i den! En röst talar ur stormvinden till Job. Gud berättar först för Job hur han skpat jorden och hela universum. Hur Han "överblickar jordens vidder" och hur han vårdar sig om alla djuren - även i otillgänliga bergstrakter. Gud målar upp sitt majestät för Job..."Knyter du samman Sjustjärnornas knippe? och förmår du lossa Orions band?"
Sedan läxar han upp Job: "Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästrare?" Han fortsätter..."Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå som rättfärdig? Har du en arm som Gud och förmår du att dundra med din röst som han?"
Gud svarar inte direkt på Jobs frågor, men det personliga tilltalet från Herren räckte för att Job skulle få tillbaka sin tillit till Gud igen. Job böjer sig nu för Guds oerhörda majestät och allvetande. Han säger: "Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag talade ju om vad jag inte begrep, om det som var mig för underbart och det jag inte kunde förstå."
Guds vrede var nu upptänd mot Jobs tre vänner och Job måste bedja för dem så att inte något "förskräckligt" skulle drabba dem. De hade ju "talat fel om Gud."
Så blev nu Job upprättad igen och Herren gav Job dubbelt igen mot vad han tidigare hade haft! Job hade bestått provet.
Han fick även tio nya barn (med samma kvinna?) varav tre döttrar. "Och så vackra kvinnor som Jobs döttrar fanns inte i hela landet."
Job levde därefter i 140 år och dog sedan gammal och mätt på att leva.
Ulf Sawert
