Vart är Nord-korea på väg? Vad vill man med sin aggressiva utrikespolitik? Ja, det är det nog ingen som riktigt vet. Antingen så ingår allt i en medveten plan att få så många fördelar som möjligt erbjudna av USA och andra stater innan man ger sig och börjar avveckla sina kärnvapen eller så försöker man verkligen att skrämma sin omgivning - främst Japan, Syd-Korea och USA - och visa att man tänker försvara sig med alla medel om man blir angripen. Det kan också ingå i en kampanj för att ena det egna folket - man utmålar en gemensam fiende. Detta är ett klassiskt knep som envåldshärskare använt i alla tider - man försöker få folket att glömma alla svårigheter man har på hemmaplan.
För att kunna förstå vad som händer i nuet måste vi göra en återblick på Korea-halvöns historia.
Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades 1948, bara några månader efter att Republiken-Korea (Syd-Korea) bildats den 15 aug. 1948.
Efter andra världskriget - på Potsdamkonferensen i juli-aug. 1945 - där segrarmakterna delade Korea i två delar: den norra delen ockuperades av Sovjetunionen och den södra av USA. Japan hade då ockuperat landet under många år och annekterat det 1910. Gränslinen för de bägge områdena gick vid den 38:e breddgraden. Sedan var det meningen att allmänna val skulle hållas i bägge landsdelarna men den sovjetiske befälhavaren vägrade att godta detta i den norra zonen.
Där tog istället kommunisterna under Kim II Sung ledningen - stödd av Stalin. I söder upprättades - efter allmänna val - en västvänlig regim. Efter att ha fått tillåtelse av Mao och Stalin startade Kim II Sung ett anfallskrig mot den Syd-Korea, den 25:e juni 1950.
Man hade stora framgångar initialt - den 28:e juni föll Seol och snart stod man bara några mil utanför hamnstaden Pusan - ligger långt nere i söder. FN ingrep nu och tog ställning för Syd-korea och började sända trupper (bestod mest av amerikanare). FN-trupperna gjorde en överraskande landsstigning långt bakom de Nord-koreanska styrkorna vid Inchon den 15 sept. och kriget tog en ny vändning.
FN-styrkorna avancerar nu snabbt norrut och den 19 okt. intar man Nord-koreas huvudstad: Pyongyang. Då man börjar närma sig den kinesiska gränsen börjar dock Kina känna sig hotat - särskilt som också USA:s 7:e flotta lagt sig emellan kinas fastland och Taiwan. Stora kinesiska förband går över gränsen och driver tillbaks FN-trupperna till södra delen av Koreanska halvön igen, men efter en motoffensiv av FN tar man igen en del av det man förlorat och fronten avstannar slutligen ung. vid den 38:e breddgraden! Man är alltså tillbaks vid utgångspunkten, förutom att...mellan 2 och 3 miljoner koreaner mist livet och ung. 50 000 amerikanare (ung. 3 000 FN-soldater från andra länder dog också). Man sluter så den 27 juli 1953 ett stilleståndsavtal som gäller än idag! Inget fredssavtal är alltså skrivet! En stor förutsättning till att det blev ett stilleståndsavtal till slut anses vara: att Josef Stalin dog i mars 1953!
Man kan draga stora paralleller mellan Koreakriget och det senare Vietnamnkriget. I bägge fallen rörde det sig om en kamp mellan västmakter (som ville hjälpa den södra delen av landet till ett friare liv) och kommunisterna. I Koreakriget var det Nordkorea som var "boven" medans i Vietnamn var det "Sydsidan" (stödd av Frankrike och USA) som vägrade att ställa upp på allmänna val (juli 1956) - hade bestämts av Genève konf. 1954. Anledningen till det märkliga beteendet i den södra delen var att man befarade att de välorganiserade kommunisterna skulle vinna stort.
De Sydvietnamesiska kommunisterna startade då ett gerillakrig där man kallade sig för FNL. Varför "vann" då FN (läs USA) kriget i Korea men "förlorade" kriget i Vietnamn (läs USA)? Kanske var det en sådan enkel sak som klimatet som avgjorde krigen. I det mera tropiska Vietnamn var det lättare att bedriva gerillakrig då djungeln var så tät och svårtillgänglig?
De bägge Koreanska länderna gick alltså skilda vägar, i söder infördes kapitalismen och i norr kommunismen. Nord-Korea isolerade sig alltmer och handel och industrutveckling avstannade med åren. I söder däremot har en mycket stark nation vuxit fram med en dynamisk och växande ekonomi. Man skall också komma ihåg: att då landet delades hamnade en stor del av industrin i den norra delen!
Befolkningen är numera ung. 48 milj. i söder och man är en regional stormakt (iallefall ekonomiskt). Nord-Korea däremot är helt beroende av sin stora granne i norr: Kina, man är också bara ung. 23 milj. invånare. Det ende man egentligen har är: en stark armé (världens 5:e största) och... Kärnvapen! Det är det som är det stora problemet idag. Japan och Syd-Korea känner sig mycket hotad av landet då man ligger alldeles i närheten och dessa länder har ju inga egna atombomber, utan man måste förlita sig på USA:s beskydd. USA känner sig också hotat då man inte kan lita på vad landets ledare Kim Jong II kan hitta på (son till Kim II Sung). Man fruktar att någon atombomb kan hamna i händerna på terrorister och då kan vad som helst hända.
Ett annat stort problem för USA är at man redan nu är starkt uppbunden i Irak - både ekonomiskt och militärt. Man måste även hålla ögonen på Iran som också håller på att taga fram kärnvapen.
Sverige har också försökt att hjälpa till i denna infekterade situation. Sedan länderna upprättat diplomatiska förbindelser 1973 så vågade sig statsminister Göran Persson, i spetsen för en EU-delegation, på att besöka landet i maj 2001 - syftet med besöket var att försöka att minska landets isolering.
Den 9 okt. 2006 utförde Nord-Korea en provsprängning av en atombomb, detta upprörde en hel värld och till och med Kina reagerade starkt. Tidigare (5 juli) hade man provskjutit missiler ovanför Japan och FN har nu infört sanktioner mot landet. Lyxartiklar får inte längre föras in i landet och inte heller militärt material. Landets tillgångar utomlands har också frysts.
Ett enigt säkerhetsråd fattade den 15 juli i år en resolution ang. Nord-Korea som kräver att landet: "upphör med all aktivitet" som har med ballistiska robotar att göra.
Slutligen kan nämnas lite fakta om länderna: valutan heter Won - i bäge länderna! Nord-Koreas hudvudstad: Pyongyan har ung. 2,8 milj. inv. Dess flygbolag heter: Air Koryo och premiärministern heter: Pak Pong Ju. Nord-Korea är en av världens mest totalitära och slutna stater och det statsbärande kommunistiska partiet heter: Koreas Arbetarparti.
Syd-Korea har heller inte varit felfri utan var i många år en militärdiktatur. Dess förste premiärminister hette: Syngman Rhee, men sedan har många generaler styrt landet (första militärkuppen kom 1961), först i mitten på 80-talet har landet fått demokrati igen. Presidenten heter idag: Roh Moo-Hyun och nationalförsamlingen: Kukhoe och har 299 platser.
Koreanerna är ett eget folkslag med eget språk och en egen kultur - men med starka influenser från både Kina och Japan. Förr i tiden var befolkningen uppdelade i olika klasser, främst var adeln men också tjänstemännen var viktiga. Den vanliga befolkningen klädde sig i blåa kläder medans adeln och aristokratin gick klädd i vitt! Detta system har nog "vattnats ur" en hel del idag - iallefall i Syd-Korea som ju har en stark medelklass som alla andra moderna industriländer.
Nord-Korea har nu gått med på fortsatta samtal ang. kärnvapnen, vi får se vart detta leder.
Till sist...en liten rättelse: i förra inlägget näms Svante Säwén, han stavas där Sävén, men det skall vara Säwén! Tankesmedjan ber om ursäkt för detta!
Ulf Sawert
