Vad är det för mystisk kraft som utväxlas då två dugliga personer kan samarbeta bra tillsammans? 1+1verkar inte bli 2 utan 20!!!
Historien är full av sådana exempel, låt mig nämna några: USA:s president Franklin. D. Roosevelts fina samarbete under 2:a världskriget med Englands premiärminister Winston Churchill. Hur skulle kriget ha gått om personkemin INTE hade stämt emellan dem?
När det gäller psykoanalysen så har vi ju "radarparet" Sigmund Freud och Carl Jung. Deras nära samarbete under många år fick ju betyda mycket för denna nya vetenskaps framträngande och utveckling - sedan blev det ju en brytning som alla vet.
I Sverige har vi flera kända exempel på detta: t. ex. Ivar Kreuger och Krister Littorin. Skulle Ivar ha "orkat" bygga upp sitt världsimperium utan stöd och hjälp av sin nära vän Krister?
Ett annat ex. var ju Gustav II Adolfs fina samarbete med rikskanslern Axel Oxenstierna. Skulle Sverige ha blivit en stormakt om Axel Oxenstierna inte funnits?
Vad betydde Gustav Vasas fina samarbete med Lars Olofsson Björnram för landets historieutveckling? Skulle Gustav Vasa ha blivit Kung utan hjälp av sin trofaste vän? Lars Olofsson lyckades inte bara att få Gustav återkallad (till Mora) han var ju även framgångsrik Hövitsman över den svenska berfrielsearmén som drev danskarna ut ur landet. Vad hade hänt om de blivit osams i ett tidigt skede av upproret?
Karl XIV Johan var ju helt beroende av Magnus Brahe, som ju tolkade åt honom då Kungen inte kunde tala eller förstå svenska. Magnus informerade ju också Kungen hela tiden om vad som hände i landet. Hur skulle det ha gått för Kungen om han inte hade haft Magnus Brahe vid sin sida?
Inom Wallenbergssläkten verkar det också vara "tradition" att alltid ha två starka familjemedlemmar som utåt leder familjens olika företag.
Vad är hemligheten bakom framgången av detta samarbete? Kan det vara så: att då två duktiga personer kan samarbeta bra så sprider det positiv energi som i "svallvågor" fortplantar sig ut till omgivningen? Samarbetet inger förtroende på folk! Det krävs nämligen ödmjukhet och självbehärskning för att kunna samarbeta bra, alltså inga diktaturfasoner!
Sannolikheten ökar säkert också att man kan fatta bra beslut då man kan "bolla" olika tankar och förslag emellan varandra - två hjärnor tänker bättre än en! Och sist men inte minst...det kanske är mycket roligare att vara två än att kämpa ensam!?
Ulf
