Ännu en "likhetsbild" se särskilt hur min mormors mor, Johanna Walin, liknar Kronprinsessan Viktoria! Se även hur lik min mor Eva är Danmarks Drottning Margrethe! Ulf.
Posted by tankesmedjan
at 7:39 PM CET
| « | May 2012 | » | ||||
 |
||||||
| S | M | T | W | T | F | S |
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
| 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
| 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||
Ännu en "likhetsbild" se särskilt hur min mormors mor, Johanna Walin, liknar Kronprinsessan Viktoria! Se även hur lik min mor Eva är Danmarks Drottning Margrethe! Ulf.
Vi på smedjan vill gratulera vår Kronprinsessa Viktoria och hennes man, Daniel, till den nyfödda dottern!!
Red.
Nedan: Lite mer "likhetsbilder" mellan Ulf och Bernadottar.
Idag har det varit en artikel i Sundsvalls Tidning ang. Ulf Sawerts släktforskning och han har även medverkat i radions P4, tid 16:20 (lokalt). Där ringde man upp Jan Bernadotte och ställde frågor till honom i direktsändning. Ska bli spännande och se vad som händer härnäst! Länk nedan till artikeln i ST. Red.
http://st.nu/medelpad/njurunda/1.4386710-nu-ska-han-testa-om-han-ar-slakt-med-kungen
Idag har greve Jan Bernadotte tagit kontakt med en av smedjans redaktörer: Ulf Sawert! Han erbjuder sig att hjälpa till med ett DNA-test för att säkerställa Ulfs misstankar att hans mormors morfar, operasångaren Rudolf Wallin (1820-1868), var en hemlig son till antingen Karl XIV Johan eller Oscar I. Han befinner sig för närvarande i Spanien och det står även om honom i dagens Aftonbladet (se länk nedan). Ja detta var verkligen en överraskning! Vi på smedjan vet hur mycket tid Ulf lagt ned på sin seriösa släktforskning så vi unnar honom verkligen att få veta sanningen om denna intressanta sak. Fortsättning följer...Red.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14367984.ab
Jag har nu läst ut både "Krig och Fred" och "Anna Karenina", bägge böckerna är skrivna av den ryska författaren: Leo Tolstoy, som levde som greve och godsägare i Ryssland i slutet på 1800-talet. Bägge böckerna räknas som världsklassiker idag.
Vad har jag då att säga om dessa böcker, ja de är intressanta och lärorika men också ganska jobbiga att taga sig igenom - särskilt Anna Karenina. Jag kan direkt se vad det är som gjort böckerna så populära...de handlar bägge om överklassen i Ryssland (adeln, Furstar) och hur de levde. Man får även en bra inblick i det ryska samhället under 1800-talet. Det har dock slagit mig hur orealistiskt mycket är som böckerna beskriver, både när det gäller människor och händelser.
I boken "krig och Fred" t. ex. får vi följa greven Pierre när han i hög hatt och frack springer omkring i slagfältet vid Borodino (1812). Hur realistiskt är detta? Sedan slutar boken med att en av huvudpersonerna, den vackra unga Natasha, gifter sig med den korpulenta och virriga äldre herren Pierre - som säkert ska föreställa författaren själv. Realistiskt...knappast. Det som räddar denna bok är: den majestätiska inramningen av kriget mellan Napoleon Bonapartes Frankrike och Tsarens (Tsar Alexander I) Ryssland, utan detta drama som ramar skulle boken ha blivit tråkig.
Om vi nu går till "Anna Karenina" slås man direkt av bristen på handling...det "händer" inte mycket i boken. Det finns två huvudlinjer i boken, den ena handlar om greven och godsägaren Konstantin Levins (alias Leo Tolstoy) kärlek till den unga furstinnan Kitty, man får även följa Levins alla mödor med sitt gods på landet. Den andra huvudlinjen handlar om den gifta adelskvinnan Anna Karenina som förälskar sig i den rika "playboy-Fursten" Vronskij.
I från början verkar allt realistiskt och äkta men allt eftersom förhållandet dem emellan utvecklas spårar handlingen och personerna ur totalt! Här har vi alltså...en mycket vacker, graciös och klok kvinna, som själv kommer från fina och förmögna sammanhang, hon förälskar sig i den unge och stenrike kvinnokarlen Vronskij. De förenas och bägge är nöjda och mycket lyckliga, den bedragna äkta maken, minister Karenin, tar det dock mycket hårt och vill först fortsätta som vanligt, allt för att behålla en bild utåt av normalitet. Sedan får vi följa den ena turen efter den andra...hon vill skiljas...han vill inte...plötsligt vill han skiljas men inte hon...sedan ändrar hon sig igen...så här håller det på...ena stunden älskar hon sin son över allt annat på jorden...nästa stund kan hon leva en hel sommar utan honom, lycklig ute på Vronskis lantgods.
Ena stunden är Anna en förtjusande och älskvärd kvinna som älskar och utger sig för alla i sin närvaro...nästa stund kan hon inte ens älska sin egen nyfödda dotter!? Hon beskrivs som mycket lugn och balanserad i societetslivet men så fort hon blir ensam förvandlas hon till ett nervvrak som måste ha morfin för att kunna sova och förtärs av svartsjuka mot Vronskij!? Hur går detta ihop? Var hon två olika personer? Är det inte Leo Tolstoys själv så neurotiska personlighet som kommer fram här? Och så Levin...han har redan fått ja på sitt frieri till Kitty...åndå går han omkring som ett nervvrak på Moskvas gator dygnet innan det officiella frieriet har skett, i Kittys hem. Han kan inte äta eller sova innan detta är gjort...snacka om att vara överspänd.
Vid fågeljakten vid kärren jagar han upp sig så att hela kroppen skakar - och skjuter hejvilt så att gevärspipan ryker...jag som trodde att jakt var ett avkopplande nöje? Levin förlåter Vronski ena minuten för att den andra inte vilja ha med honom att göra...logiskt...nej. Behållningen av böckerna är dock: de starka personporträtten och inblicken i hur societeten i ryssland levde under denna tid.
Om vi går tillbaka igen till Anna Karenina och hennes Vronski...vad var problemet egentligen? Anna tyckte inte att hon respekterades längre i den ryska societén...detta driver henne till djupa depressioner och slutligen till självmord då hon kastar sig framför ett tåg utanför Moskva. Bägge två var rika och vackra, de älskade varandra uppriktigt...ändå försöker Vronski skjuta sig till döds och Anna slänger sig framför tåget...vad är detta? Det finns miljoner med kvinnor och män som skulle vilja byta med detta par, människor som lever i fattigdom och misär. Här var ett par som hade allt...materiellt överflöd, hälsan, kärleken, bildning, ändå rasar allt.
Nej, denna historia känns inte trovärdig alls...om vi nu tar Vronskij, han visar sig i boken som en trofast och kärleksfull partner till Anna, hon blir dock bara svartsjukare och argare på honom, hon blir rädd att han ska lämna henne...och? Hon var mycket vacker och kom från en fin familj...hon kunde väl hur lätt som helst hitta en ny duglig man, eller? Hon måste väl själv ha haft ekonomiska tillgångar? Varför denna förlamande rädsla att bli lämnad? Och Vronski...verkar han vara trovärdig som person i romanen? Här har vi en av rysslands rikaste och mest eftertraktade ungkarlar, ung, snygg, han kunde välja och vraka bland alla skönheter i Moskva och S:t Petersburg, han skulle alltså skjuta sig i bröstet efter ett bråk med Anna! Kan överhuvudtaget en libertin som Vronskij bli så förälskad som han blir i boken, alltså i verkligheten? Var det inte så...att Tolstoy måste inympa dessa våldsdåd i romanen för att få lite action? Är inte hela romanen mera som en teaterpjäs (a la August Strindberg) än en realistisk kärleksskildring?
Mitt betyg blir därför på dessa böcker: stort plus för de starka personporträtten och inblicken i det ryska samhället vid denna tid, minus när det gäller realismen och handlingen i romanerna
Ulf
Bild nedan på Leo Tolstoy och boken: "Krig och Fred"
Nu verkar Muammar Khadaffis 42-åriga styre vara över. Nationella libyska rådet har efter drygt ett halvårs inbördeskrig nått hjärtat av huvudstaden Tripoli. De har sått understöd av Nato-flyg och förmodligen har de även inofficiellt fått vapen och utbildning av enskilda stater och av Nato. Dock är ännu inte Khadaffi och hans två söner inte gripna, hans tredje son Mustafa Abdal Jalil påstås vara tillfångatagen. Khadaffi ringde här om dagen faktiskt upp Världsschacksförbundes president Kirsam Ilyyumzhinov, som för övrigt hälsade på Khadaffi i mitten på juni i år så då spelade schack med diktatorn. Då sade Khadaffi till Fide-presidenten att han inte skulle fly Libyen utan tvärtom skulle segra eller dö. Khadaffi har sedan den 17 februari då upproret startade som en del av den arabiska våren fått se en efter en av sina medarbetare hoppat av till motståndarsidan. Ledaren för Nationella libyska rådet är förra justitieministern Mustafa Abdal Jalil. Men var Libyens framtida styre ska se ut är oklart, de har hittills bara enats att Khadaffi ska störtas men de är i övrigt tämligen splittrade. En del vill att landet blir mer västorienterat och en annan del vill att de blir mer radikala islamister. Sedan har man många problem inte minst ekonomiskt då man är helt beroende av oljeexport, dessutom har man i Libyen inte ett fungerande samhälle då i princip alla institutioner har varit förbjudna av Khadaffi.
En av smedjans redaktörer har varit i farten igen! Det är Ulf Sawert som spelat tennis i tävlingen: "Glada Hudik Open, 2011" Ulf inledde genom att i kvartsfinalen (var bara 6 deltagare) besegra Jesper Moberg med hårda: 6-4, 5-7, 6-3...matchen tog hela tre timmar och avslutades sent på lördagskvällen (inomhus pga. regn). Efter två set stod matchen och vägde men all träning som Ulf genomgått de sista månaderna blev nu avgörande för matchutgången.
Ulf tog sig samman och gick snabbt upp till en 3-0 ledning och kunde sedan hålla undan till 6-3 och vinst. 16 timmar senare väntade förstaseedade toppspelaren Erik Nyman (Uppsala TK), den matchen kunde spelas på grus då regnet upphört. Ulf chockade alla, inklusive sig själv!, genom att taga ledningen med 2-1 i game i första setet. Eriks forcerande forehand började dock sedan att plocka poäng efter poäng allt medans Ulfs krafter avtog eftersom matchen framskred.
Ulf gav sig dock inte utan kämpade vidare. Tyvärr fungerade inte Ulfs serve som den brukar så servessen uteblev i denna match. I slutet av det andra setet började dock Ulfs grundslag (framförallt forehanden) att fungera bättre och han fick lite mera tryck i slagen men detta kom för sent. Erik vann sedan finalen med: 3-6, 6-3, 6-1 över Robert Sandberg (Gefle TK). Med lite mer matchträning så skall det bli intressant att följa Ulfs utveckling framöver i sin oväntade tenniscomeback.
Bilder nedan på Ulf och det fina pris han fick (delad 3:e plats!) av den trevliga tävlingsledningen. Länk även till en video från inbollningen av semifinalen. Red.
Video (You Tube):https://www.youtube.com/watch?v=Ml2bLaVvxMU&feature=channel_video_title
Efter att ha sett den norska insatsstyrkan gå iland på ön Utöya (video på Expressen igår) så börjar jag förstå varför det tog sådna tid att nå ön. Ett mera amatörmässigt agerande har jag aldrig sett! Två motorbåtar, fulla med stående poliser, glider lugnt in mot Utöyas hamn. Man söker efter en plats att lägga till vid. Båtarna är tidvis alldeles intill varandra, och således utmärkta måltavlor vid ett bakhåll från stranden.
Efter att båtarna lagt till så samlas hela styrkan bakom en skåpbil som står nere vid hamnen. Där står man sedan och trycker i flera minuter och inser inte vilken dödsfälla de kunnat hamna i!
För det första: Varför väljer man att gå in vid Utöyas hamn? Vore det inte en barnlek för en vältränad terrorist att lägga sig i ett bakhåll och skjuta sönder båtarna (med sina stående poliser) med sitt automatvapen? Han kunde ju på långt håll se at de var på väg. Varför kör man inte istället upp båtarna med hög fart upp på stranden och sedan blixtsnabbt sprider ut sig i terrängen? Båtarna ska ju naturligtvis hålla åtminstone en 200 meters avstånd ifrån varandra, allt för att försvåra ett bakhåll.
Hur kan man sedan ställa sig bakom en skåpbil, hela styrkan!? Terroristen kunde ju ha låst fast dem där bakom bilen...eller hur? Dom hade inte kommit någonstans om han legat i bakhåll där vid strandbrinken. Tycker att denna video i framtiden kan fungera som undervisningsmaterial hur man INTE ska gå tillväga vid en professionell insats mot terrorister.
Nu har också de första bortförklaringarna börjat komma från den norska polisen, varför det tog sådan tid innan man nådde ön. En av förklaringarna är att en av båtarna som insatsstyrkan skulle använda vattenfylldes med motorstopp som följd. En annan är: att närmaste militärhelikopter befann sig över 7 mil söder om Oslo och tack vare semestertider var svåra att använda!! Man tar sig för pannan...Detta var alltså TVÅ TIMMAR efter att bomben i Oslo smällt av!! Då man hunnit mobilisera både militär, insatsstyrkor och polisreserver!!
Fanns det då inga mindre helikoptrar tillgänliga i Oslo? Har inte polisen en mängd egna små helikoptrar? VARFÖR skickades inte ett par sådana, bemannade med prickskyttar, omedelbart till ön? Det hade tagit max 10-15 minuter. Hur många liv hade kunnat räddas då? Ulf.
Länk till videon (Expressen) då insatsstyrkan går iland på Utöya:
http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2509134/har-kommer-polisen-for-att-gripa-mordaren
Vi på smedjan känner en stor sorg över vad som hänt i Norge, vi delar smärtan med det norska folket över alla människor som omkommit de senaste dagarna i terrordådet. Vi kommer att återkomma med mera detaljerade analyser av det svåra trauma som drabbat vårt kära brodersland.
Dock går det inte att komma ifrån att några viktiga frågor redan nu måste ställas till den norska polisen...HUR KUNDE DET TA ÖVER 90 MINUTER FÖR POLISEN ATT TA SIG TILL ÖN UTÖYA OCH GRIPA ATTENTATSMANNEN!!?? Konstigt nog verkar ingen vilja ställa denna fråga i medierna...varför kan vi inte förstå. Ön ligger ju bara en 4-5 mil utanför Norges huvudstad Oslo, med alla sina resurser i form av militärförläggningar och flottbaser, för att inte tala om alla helikoptrar som måste ha funnits tillgängliga - både militära och civila.
Än underligare ter sig polisens agerande då man betänker att skottlossningen började cirka 2 timmar EFTER bombdådet I Oslo...man hade ju då hunnit mobilisera hela det norska samhället! Det måste ju bara ha funnits specialstyrkor...både militära och polisiära i full mundering vid denna tid...och ändå skickades inte dessa OMEDELBART ut på ön Utöya (i helikoptrar) då larmet kom...VARFÖR? Det borde ha tagit max 10-15 minuter för de första styrkorna att nå ön...eller hur? Man kan också tänka sig att prickskyttar kunde omedelbart ha skickats iväg i någon polishelikopter för att försöka att skjuta gärningsmannen från luften...varför skedde inte detta?
Det som räddade de över 300 ungdomar som klarade sig oskadda (var över 500 totalt varav över 90 dog) var ju...att terroristen fick slut på skott och inget annat! Hade han bara haft mera ammunition med sig kanske bara några få personer kommit levande från ön...är detta acceptabelt? NEJ, högsta polisledningen i Norge har mycket att förklara framöver...Ulf.
Länk till videoklipp (Aftonbladet) med bilder på attentatsmannen på Utöya:
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/brottstraff/article13368698.ab
